Har du slutat blogga?

Fick frågan från en vän häromdagen. ”Vännen har du slutat blogga?” Jag svarade att jag inte haft tid osv osv. Men nu såhär några dagar senare så förstår jag att det nog är så. Att jag slutat skriva/blogga. Har inget större behov helt enkelt.

När jag gick till jobbet idag så kände jag hur bra jag trivs här där jag bor, med mitt liv, med hur allt är just NU.  Så känner jag trots att jag haft en oerhört tung period på jobbet. Men jag har faktiskt förstått att allt är precis som det ska vara. Allting har en mening. Precis allt. För efter denna motiga tid så börjar saker och ting flyta på – igen. Som det ska vara. Så som livet är.

Allt är precis som det ska vara. Ha tillit. Ha tro på dig själv och ditt liv.

Tack för denna tid, för era kommentarer, för er kärlek och för att ni är dem ni är. Jag älskar er alla!

Kramen.

Music makes the world go around.

Ja lite så är det tycker jag, musik kan jag verkligen inte leva utan. När jag är ledsen, när jag är glad, när jag är arg. Ja i alla känslolägen så är den en perfekt och trogen partner! Idag har jag via en vän fått tillgång till en ocean av musik, inbjudan till Spotify gjorde verkligen min dag! Jippi!

God fortsättning.

Glömde ju önska alla en

GOD FORTSÄTTNING!

Må detta år bli Ert, fyllt av kärlek, värme och inre framgång!!

Long time no see.

Min pirat och min riddare!

Ho hoo är det någon här? Jag är här nu i alla fall. Hemma! Ja hemma i dubbel bemärkelse kan man säga, både hemma här på min sida. Men allra mest hemma i vår nya fina lägenhet. Flyttat har vi gjort så svetten har lackat och blodet har bokstavligen sprutat. Vadå? kan man undra. Jo svetten lackade av alla lyft och all flyttstädning. Men det gick ju fint och vi fick massa hjälp av familj och vänner. Tackar och bockar! Blodet har sprutat då min ena katt fick en knäpp och attackerade mig. Resultatet av detta blev många sex stygn på ansiktet och ett stort ärr i hjärtat. För jag älskade ju honom. Älskar gör jag fortfarande men jag blev tvungen att sända honom till sin katthimmel. För aldrig skulle jag kunna förlåta mig själv om han skulle ge sig på barnen eller någon annan.

Men fint har vi det! Idag ska vi ge oss i kast med barnens våningssäng…var tvungen att skriva ut dess manual från nätet. För man kan lugnt säga att både jag och Andreas har ganska så mycket tummen mitt i handen. Men vi är däremot mycket tummisar med varandra! Sambos och allt!

Kramen.

Älskar denna!

Underbar låt

Premiär.

Miranda har stått på scen många gånger, hon började dansa när hon var tre år och uppträdde första gången vid fem års ålder. Alltid på Kalmar Teater. Men denna gång var det på nytt Premiär för henne. Denna gång stod hon på scen för första gången som skådespelare. Teater is the thing numera. Stolt mamma! Hjärtat svällde! Mitt älskade barn – så modig.

Ljuspunkt.

Idag kom ljuset in på jobbet. En liten men ack så stark ljuspunkt. Se bilden nedan. Ren kärlek. Bara vara i nuet - om så för en liten stund.

Till min vän Andreas – Fix you.

When you try your best but you don’t succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can’t sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can’t replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you’re too in love to let it go
But if you never try you’ll never know
Just what you’re worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I

Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Nördig.

Är jag nördig när jag blir glad över att sifferkombinationen på bankdosan är så där snygg och jämn?! Är jag nördig då?

Barnmisshandel.

Ytterligare ett av många fall av barnmisshandel, denna artikel kunde lika gärna ha handlat om min syster och mig. Enda skillnaden att denna barnmisshandel uppdagades genom en modig vuxen inom skolan som VÅGADE fråga barnen! Hur många gånger önskade jag inte det samma som barn. Att NÅGON inom skolan/fritids skulle se mig och fråga mig. Men icke, inte en enda gång att detta skedde. Ändå var jag en av dessa barn som dagligen stod och hängde utanför skolsysters dörr, ville komma in, ville bli omhändertagen. Men istället klassades jag som ett besvärligt barn ochsom inte ville vara UTE på rasten. Sanslöst, eller hur? För säg mig vilket barn väljer att hänga utanför skolsyster (hur roligt är det på en skala egentligen) med en ångestklump i magen istället för att springa ute och leka och vara glad?! Vilket barn väljer detta? Gör man det bara för att vara till besvär? INTE!

Jag vet att jag inte borde vara arg, men jag kan inte låta bli. Jag blir fortfarande upprörd över att INGEN vuxen vågade fråga. För man måste vara bra blind och dum att missa att jag eller min syster inte mådde bra. Blåtira?! Jajamänsan en sådan kom jag också med till skolan. Frågade någon? Näe. Och OM någon hade fått för sig att fråga så hade pappa redan instruerat mig vad jag skulle svara….men jag är övertygad om att jag hade brutit ihop och berättat i alla fall, trots hans ständiga hot om tysnad. Det som händer inom familjen ska stanna inom familjen var hans mantra. Att skydda sig själv? Att göra det lätt för sig för att få fortsätta misshandeln? Jo då…sådana människor vet vad dem ska säga.

Så snälla misstänker ni någonsin att ett barn far illa – snälla FRÅGA. För det är det enda man går och hoppas på som barn att någon ska krama om en och våga fråga hur det står till.

Kramen.

P.S På denna sida kan ni se statistik över hur barnmisshandeln i Sverige ökat dem senaste åren.