When you try your best but you don’t succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can’t sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can’t replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
And high up above or down below
When you’re too in love to let it go
But if you never try you’ll never know
Just what you’re worth
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I
Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Ytterligare ett av många fall av barnmisshandel, denna artikel kunde lika gärna ha handlat om min syster och mig. Enda skillnaden att denna barnmisshandel uppdagades genom en modig vuxen inom skolan som VÅGADE fråga barnen! Hur många gånger önskade jag inte det samma som barn. Att NÅGON inom skolan/fritids skulle se mig och fråga mig. Men icke, inte en enda gång att detta skedde. Ändå var jag en av dessa barn som dagligen stod och hängde utanför skolsysters dörr, ville komma in, ville bli omhändertagen. Men istället klassades jag som ett besvärligt barn ochsom inte ville vara UTE på rasten. Sanslöst, eller hur? För säg mig vilket barn väljer att hänga utanför skolsyster (hur roligt är det på en skala egentligen) med en ångestklump i magen istället för att springa ute och leka och vara glad?! Vilket barn väljer detta? Gör man det bara för att vara till besvär? INTE!
Jag vet att jag inte borde vara arg, men jag kan inte låta bli. Jag blir fortfarande upprörd över att INGEN vuxen vågade fråga. För man måste vara bra blind och dum att missa att jag eller min syster inte mådde bra. Blåtira?! Jajamänsan en sådan kom jag också med till skolan. Frågade någon? Näe. Och OM någon hade fått för sig att fråga så hade pappa redan instruerat mig vad jag skulle svara….men jag är övertygad om att jag hade brutit ihop och berättat i alla fall, trots hans ständiga hot om tysnad. Det som händer inom familjen ska stanna inom familjen var hans mantra. Att skydda sig själv? Att göra det lätt för sig för att få fortsätta misshandeln? Jo då…sådana människor vet vad dem ska säga.
Så snälla misstänker ni någonsin att ett barn far illa – snälla FRÅGA. För det är det enda man går och hoppas på som barn att någon ska krama om en och våga fråga hur det står till.
Kramen.
P.S På denna sida kan ni se statistik över hur barnmisshandeln i Sverige ökat dem senaste åren.
Titta!! Igår när jag kom hem hade jag fått brev från Polismyndigheten, min plånbok hade blivit hitskickad av någon vänligt sinnad själ! Gissa om jag blev glatt överraskad, eller rättare sagt mycket överraskad! Så idag var jag och hämtade den, allt låg kvar – helt fantastiskt. Så jag har precis roat mig med att klippa sönder dubletterna. Tjoff, tjoff.
Tjoff, tjoff sa det också kring dem hundralapparna denna erfarenhet kostade mig…och tjoff, tjoff med all den tid det tog mig…;)
TACK du vänligt sinnade själv som var så snäller och lämnade in min plånbok på svenska konsulatet i Köpenhamn. Stort TACK!
Denna låt ger mig ENERGI! Har letat efter den ett tag, men är man som jag, som sällan minns artisternas namn så kan det ta en stund. Men nu så. I got it, you got it, we got the magic!! Ooh yes! precis så känns det! Igår hade jag en uppfyllande dag här på jobbet, fick besök av en speciell person som behövde få prata av sig. Jag är så glad att jag kunde vara här för denna person. Att jag fick lov att lyssna och kanske komma med lite råd/vägledning. Eller egentligen bara får vara där som medmänniska. Sådana stunder är oerhört betydelsefulla för mig – för det är då som jag känner mig uppfylld som människa. Att jag får känna mig meningsfull som människa. Tack snälla du för visat förtroende och för att jag fick chansen att finnas här för dig. Min dörr står vidöppen för er alla som kanske behöver lätta er hjärta.
I got it, YOU got it, WE got the MAGIC! Oh yes! Glöm inte hur betydelsefull DU är, att DU behövs, att DU är unik. Vi är alla närmare varandra än vad vi förstår. Därför behöver vi varandra…och jag finns här!
I know sometimes sometimes you feel no hope…
But I’ve been there upon that lonely road…
I took whatever gift he offered me…
Because I knew that he would set me free…
Kolla in den här killen, Arthur Benjamin, en mattemagiker utan dess like!
Han är inte bara otroligt intelligent utan även jätterolig. Men det kanske hänger ihop lite?
På den här sidan, TED, hittar ni massvis med intressanta föreläsningar, inom skilda områden. Det är som ett dignande smörgåsbord för nyfikna själar som oss.
(Det går att få engelsk textning på det, eller annat roligt språk om så önskas)
Bilden är från Elenas sida, en liten flicka som lämnade efter sig betydelsefulla små meddelande till sin familj, så att dem inte skulle glömma vad som är viktigt här i livet. Kärlek!
Ibland har man sådana dagar då livet vibrerar så högt och kraftig inom en att man nästan känner livet sippra ut genom ens porer och tårkanaler. Sådana dagar då man verkligen inser livets värde. Då allting känns skört och samtidigt starkt. En sådan dag har jag idag. Jag har suttit en stund och låtet minnen komma och gå i mitt inre. Tankar och minnen kring alla dessa barn som vi fick ha hos oss en kortare stund för att sedan mot vår vilja släppa iväg dem. Det är alla dessa barn som med sin intensitet och äkthet får mig att inse gång på gång hur stort livet är. Så stort och så skört. Tack, tack, tack och åter tack till er. Tack för att ni gång på gång skänker mig den insikten och förståelsen för att jag ska värdera allt jag har runt mig. Att jag har LIVET. Att jag är vid liv – livs levande och kännande. Tack till er för att ni gav av er själva till oss, för att ni kom med era kärleksbudskap och skänkte oss livskunskap. För att ni valde detta för våran skull. Det är så STORT att det tagit år för mig att acceptera detta faktum. Att man kan offra sig för andra på detta sätt. För att buskapet är så viktigt!
Budskapet är så stort men samtidigt så enkelt:
KÄRLEK! Vi är kärlek och vi är alla EN.
KÄR-LEK-EN.