Mathemagics.

Kolla in den här killen, Arthur Benjamin, en mattemagiker utan dess like!
Han är inte bara otroligt intelligent utan även jätterolig. Men det kanske hänger ihop lite?
På den här sidan, TED, hittar ni massvis med intressanta föreläsningar, inom skilda områden. Det är som ett dignande smörgåsbord för nyfikna själar som oss.
(Det går att få engelsk textning på det, eller annat roligt språk om så önskas)

Röd.

Kent-Röd-Töntarna. Skön låt.

Sådana dagar.

Bilden är från Elenas sida, en liten flicka som lämnade efter sig betydelsefulla små meddelande till sin familj, så att dem inte skulle glömma vad som är viktigt här i livet. Kärlek!

Ibland har man sådana dagar då livet vibrerar så högt och kraftig inom en att man nästan känner livet sippra ut genom ens porer och tårkanaler. Sådana dagar då man verkligen inser livets värde. Då allting känns skört och samtidigt starkt. En sådan dag har jag idag. Jag har suttit en stund och låtet minnen komma och gå i mitt inre. Tankar och minnen kring alla dessa barn som vi fick ha hos oss en kortare stund för att sedan mot vår vilja släppa iväg dem. Det är alla dessa barn som med sin intensitet och äkthet får mig att inse gång på gång hur stort livet är. Så stort och så skört. Tack, tack, tack och åter tack till er. Tack för att ni gång på gång skänker mig den insikten och förståelsen för att jag ska värdera allt jag har runt mig. Att jag har LIVET. Att jag är vid liv – livs levande och kännande. Tack till er för att ni gav av er själva till oss, för att ni kom med era kärleksbudskap och skänkte oss livskunskap. För att ni valde detta för våran skull. Det är så STORT att det tagit år för mig att acceptera detta faktum. Att man kan offra sig för andra på detta sätt. För att buskapet är så viktigt!

Budskapet är så stort men samtidigt så enkelt:

KÄRLEK! Vi är kärlek och vi är alla EN.
KÄR-LEK-EN.

Så min kärlek till er och min tacksamhet för er.

Check.

Fredag – Check
Hämtat barnen – Check
Handlat mat – Check
Lekkamrat på besök – Check
Älskling handlar vin/glögg – Check
Angelina LYCKLIG – Check

Önskar er alla en underbar och mysig fredag och helg!!

Kramen.

Nio år.

Idag ska vi fira vår älskling Miranda som fyllt nio år. Nio år!! Vart tog alla åren vägen..? Allt vi äger är tiden! Så sant.

Riktiga kvinnor.

Äntligen en bild som visar riktiga kvinnor, utan onödiga retuscheringar, photoshop och annat trams. Utan en ren och naturligt skön kvinnokropp! Jag behöver själv matas med sådan här bilder för att lättare kunna acceptera min kropp…att jag ser ut som jag gör. Fram för många fler riktiga ideal!!

Vinden har vänt.

Nu mår jag mycket bättre igen, tack och lov. Tack och lov att jag har fått träffa världens underbaraste man! Som lyssnar, förstår, håller i mig och älskar mig precis som jag är! Jag ville först inte tynga honom med mitt men det fungerade givetvis inte. För min älskling är envis som synden och visar hela tiden att han finns här för mig. Så även denna gång. Min ångest handlar om att jag inte känt mig bekväm med min roll på jobbet. Jag har ägnat mycket tankeverksamhet åt detta och vridit/vänt på allt. Till slut hamnade mina tankar på ett existensiellt plan. Då blir det tung och jobbigt. Ni vet känslan av att man inte vet vart man hör hemma – vilken ens livsuppgift är. Inom mig så vet jag vart jag ska, men jag är inte riktigt mogen för det än. Den tiden kommer.
Men nu har vinden åter vänt, och jag har kunnat samtala och lägga upp lite nya planer för framtiden här på jobbet. Så nu känns det positivt igen. Nu känns det mer rätt i magen. För känns det inte rätt i magen så mår jag aldrig bra.

Andreas och jag bestämde oss från första början att vi skulle ha det Bäst! Att vi skulle ha ett fint och kärleksfullt liv tillsammans. Göra sådant som vi båda mår bra av och trivs med. Vi är duktiga på det tycker jag. Men ibland snubblar någon av oss till (alltid är det jobbet som ställer till det) men varje gång så finns vi där för varandra. Håller i och stöttar. Det är underbart! Så villkorlslös och ren kärlek. Jag är så oerhört tacksam för att jag får ha de så här!

Vi planerar för fullt inför vår flytt, vi räknar ner dagarna bokstavligen. Möblerar och möblerar om. Målar och inreder. Det är så härligt! Och jag längtar järnet tills jag får dela min vardag med honom och flickorna. Bli mera VI!

Kramen.

Nattligt besök.

Det var länge sedan nu min (o)vän Ångest kom på besök. Men inatt kom han. Gjorde sitt inträde när skymningen föll, allt i sedvanlig ordning. Jag gjorde mitt bästa för att mota bort honom. Tog ett värmande bad, slog på tv:n, läste tindningar, pysslade om mig. Men icke, varför ens göra sig besväret. Omaket att försöka mota bort honom. Jag borde veta bättre, han tränger sig bara förbi och intar sin plats i mitt bröst. Gör sig sådär äckligt hemmastad och rotar fast sina taniga hårda armar om mitt bröst och mitt hjärta. Sen sitter han där och tynger mig – hela natten. Vaknar om vartannat, kallsvettig, orolig – ångestfylld. Drömmer. Vakar över nattens timmar. Det är hemskt. Det är hemskt för jag tappar kontrollen över mig själv och mina tankar. Sedan blir jag fruktansvärt ledsen för att jag ska behöva känna så här. När allt egentligen borde känns toppenbra så blir det raka motsatsen istället. Allt känns bottenskit. Jag ber att jag slipper påhälsning inatt också…..snälla…

Kramen.

Upp som en sol – ned som en pannkaka.

Så kändes det både igår och idag på morgonen. Allt var ju rosenskimrande och ljuvligt där hemma med barnen. Tills. Tills helvetets bröt loss…ja inte riktigt men nästan. Mitt tålamod sattes på prov ganska så ordentlig dessutom. Det började med att Miranda inte tyckte om maten. Mest handlade om att hon helst ville sitta framför tv:n och äta lättsmält yoghurt med müsli. ETT misstag gjorde jag! Jag var den som planterade in den möjligheten hos henne genom att säga ”Ät upp detta och detta, är du sedan fortfarande hungrig kan du få lite yoghurt” Hur jäkla korkad kan man bli ibland? Att jag inte lär mig. Regel, regel införd igårkväll. Ät upp maten, gillar du den inte får du gå hungrig. Det låter hårt och grymt, men!, annars kommer jag att ha två Endast-Yoghurt-Ätande-Flickor där hemma. För ger man barnen lillfringret i sådana här sammanhang så norpar dem snabbt hela handen.

Så helvetet bröt loss när jag ”ångrade” mitt bittra löfte. Men jag fick lov att bita ihop och rida ut stormen. Bad om ursäkt för att jag lovat något så dumt och klargjorde vad som nu ska gälla. Pust! När jag väl lagt mig kom tårarna, som alltid, för jag hatar att bråka med barnen. Det tar så hårt! Tur att Andreas kunde prata mig lugn.

Imorse var åter dem rosaskimrande molnen där. Tills. Tills Miranda vägrade ha jeans på sig. Byxa efter byxa åkte fram ur skåpet. Byxa efter byxa var det något fel på. Tillslut blev jag vansinnig. Grrrrr. Tårarna sprutade och det for säkert eld ur min mun. Regel, regel. Välj aldrig mera byxor i affären som du inte kommer att ha på dig!

Nu sitter vi här – på mitt jobb. Friden har lagt sig för länge sedan och vi har kramats och pussats. Lovat varandra att fredspipan ska få vandra mellan oss. Hela dagen.

Kramen.

Stolt mamma.

Jag är så himla stolt över mina barn! Igår när jag cyklade hemåt med barnen så berättade jag att vi skulle städa och göra fint där hemma eftersom det idag kommer massa folk som vill titta på lägenheten. Miranda sa då direkt ”Ja, jag ska hjälpta till!”. Sagt och gjort, så fort vi kom hem gick hon in sitt rum med lillasyster i hälarna. I minst två timmar sammanlagt höll tjejerna på och röjde och städade. Det blev så fint, så fint! Och jag blev så stolt, så stolt!! Hela lägenheten luktade såpa och glänste så fint

Jag tycker att det har hänt så mycket på så kort tid vad gäller barnens anvarstagande hemma. Som förälder får man ständigt kämpa med uppfostran och många gånger blir det onödigt och tråkigt tjat. Tror mig jag vet allt vad tjat innebär…jag har hunnit tröttna på min egen röst tusentals gånger. Jag har försökt prata med flickorna så många gånger att om dem bara gör det dem ska, som exempelvis klä på sig, bädda sängen, äta upp sin mat, borsta tänderna etc etc så SLIPPER både dem och jag massa tjat och gnäll. Många gånger pratar jag för döva öron. Men nu! Nu sedan barnen bad mig om veckopeng (20kr/vecka) så har det tagit fart och blivit ändringar där hemma. Hör här kära vänner. Vi slipper i princip tjatet och gnället. Det är så enkelt, så himla busenkelt. Gör man inte sina ”sysslor” då uteblir veckopengen. Är superhård på den biten. Förra veckan blev Miranda utan pengen. Simple as that!

Har läääänge varit emot detta med veckopeng och månadspeng – men jag börjar verkligen se det positiva med detta! Och vilken bra morot det blev för båda barnen och här sparas det minsann. För båda har kommit på att man kan spara pengen till att köpa sig en leksak. Mycket bra! Mamma Angelina blir stolt så att tuppkammen står rakt upp! Kuckelickuuuu!

Kramen.