Älskar denna!

Underbar låt

Magic.

Denna låt ger mig ENERGI! Har letat efter den ett tag, men är man som jag, som sällan minns artisternas namn så kan det ta en stund. Men nu så. I got it, you got it, we got the magic!! Ooh yes! precis så känns det! Igår hade jag en uppfyllande dag här på jobbet, fick besök av en speciell person som behövde få prata av sig. Jag är så glad att jag kunde vara här för denna person. Att jag fick lov att lyssna och kanske komma med lite råd/vägledning. Eller egentligen bara får vara där som medmänniska. Sådana stunder är oerhört betydelsefulla för mig – för det är då som jag känner mig uppfylld som människa. Att jag får känna mig meningsfull som människa. Tack snälla du för visat förtroende och för att jag fick chansen att finnas här för dig. Min dörr står vidöppen för er alla som kanske behöver lätta er hjärta.

I got it, YOU got it, WE got the MAGIC! Oh yes! Glöm inte hur betydelsefull DU är, att DU behövs, att DU är unik. Vi är alla närmare varandra än vad vi förstår. Därför behöver vi varandra…och jag finns här!

I know sometimes sometimes you feel no hope…
But I’ve been there upon that lonely road…
I took whatever gift he offered me…
Because I knew that he would set me free…

Kramen.

Sådana dagar.

Bilden är från Elenas sida, en liten flicka som lämnade efter sig betydelsefulla små meddelande till sin familj, så att dem inte skulle glömma vad som är viktigt här i livet. Kärlek!

Ibland har man sådana dagar då livet vibrerar så högt och kraftig inom en att man nästan känner livet sippra ut genom ens porer och tårkanaler. Sådana dagar då man verkligen inser livets värde. Då allting känns skört och samtidigt starkt. En sådan dag har jag idag. Jag har suttit en stund och låtet minnen komma och gå i mitt inre. Tankar och minnen kring alla dessa barn som vi fick ha hos oss en kortare stund för att sedan mot vår vilja släppa iväg dem. Det är alla dessa barn som med sin intensitet och äkthet får mig att inse gång på gång hur stort livet är. Så stort och så skört. Tack, tack, tack och åter tack till er. Tack för att ni gång på gång skänker mig den insikten och förståelsen för att jag ska värdera allt jag har runt mig. Att jag har LIVET. Att jag är vid liv – livs levande och kännande. Tack till er för att ni gav av er själva till oss, för att ni kom med era kärleksbudskap och skänkte oss livskunskap. För att ni valde detta för våran skull. Det är så STORT att det tagit år för mig att acceptera detta faktum. Att man kan offra sig för andra på detta sätt. För att buskapet är så viktigt!

Budskapet är så stort men samtidigt så enkelt:

KÄRLEK! Vi är kärlek och vi är alla EN.
KÄR-LEK-EN.

Så min kärlek till er och min tacksamhet för er.

Vinden har vänt.

Nu mår jag mycket bättre igen, tack och lov. Tack och lov att jag har fått träffa världens underbaraste man! Som lyssnar, förstår, håller i mig och älskar mig precis som jag är! Jag ville först inte tynga honom med mitt men det fungerade givetvis inte. För min älskling är envis som synden och visar hela tiden att han finns här för mig. Så även denna gång. Min ångest handlar om att jag inte känt mig bekväm med min roll på jobbet. Jag har ägnat mycket tankeverksamhet åt detta och vridit/vänt på allt. Till slut hamnade mina tankar på ett existensiellt plan. Då blir det tung och jobbigt. Ni vet känslan av att man inte vet vart man hör hemma – vilken ens livsuppgift är. Inom mig så vet jag vart jag ska, men jag är inte riktigt mogen för det än. Den tiden kommer.
Men nu har vinden åter vänt, och jag har kunnat samtala och lägga upp lite nya planer för framtiden här på jobbet. Så nu känns det positivt igen. Nu känns det mer rätt i magen. För känns det inte rätt i magen så mår jag aldrig bra.

Andreas och jag bestämde oss från första början att vi skulle ha det Bäst! Att vi skulle ha ett fint och kärleksfullt liv tillsammans. Göra sådant som vi båda mår bra av och trivs med. Vi är duktiga på det tycker jag. Men ibland snubblar någon av oss till (alltid är det jobbet som ställer till det) men varje gång så finns vi där för varandra. Håller i och stöttar. Det är underbart! Så villkorlslös och ren kärlek. Jag är så oerhört tacksam för att jag får ha de så här!

Vi planerar för fullt inför vår flytt, vi räknar ner dagarna bokstavligen. Möblerar och möblerar om. Målar och inreder. Det är så härligt! Och jag längtar järnet tills jag får dela min vardag med honom och flickorna. Bli mera VI!

Kramen.

Min helg i bilder 1.

70-års present av vänner

Redo för kärleksmiddag!

Vi väntar på vår goda mat!

Kärleken min!

Kanelpannacotta

Runda hjärtan, Runda magar

Äntligen!!

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Vi ska Äntligen flytta ihop, bli sambos, ha ett gemensamt hem, bli ännu mera VI! Detta känns så himla rätt, rätt, rätt! Igår kväll hade min älskling lagat god middag och tänt massa ljus, där satt vi under ljusets sken och skrev på vårt gemensamma kontrakt för vårt boende. Detta är helt fantasktiskt! För sex månader sedan fick jag träffa kärleken i mitt liv, där kom han gåendes och jag ”kände” så väl igen honom. Han kändes sådär himla bekant och min första tanke var ”Men där är han ju!!”. Så vacker och med ett ljust sken runt sig. Kan låta märkligt och udda men det var så jag upplevde det hela. Det var så jag upplevde honom. Som en ängel.

Och nu ska jag äntligen få flytta ihop med honom och vi påbörjar på riktigt vårt gemensamma liv. Tänk att få komma hem – hem till min familj! Varje dag framöver. Jag är nu där jag ska vara, mitt i livet, med min fina familj runt mig. Fyra katter också för den delen. Huset fullt, precis som jag vill ha det!

Lägenheten är så charmig och fin, den är på två plan och har lite annorlunda och roliga inslag. Bland annat har vi ett tornrum som vi helst vill ha allt möjligt i. Vi vill ena stunden ha pyssel/hobby/kreativa rummet där. Andra studen vill vi ha heltäckande madrass på golvet och massa kuddar och filtar för att skapa ett mys/meditationsrum av det. Ja, det är svårt att bestämma sig. Men helt klart att tornrummet är en klar favorit redan nu. På nedervåningen är det öppen planlösning förutom sängkammaren. Så köket flyter ihop med vardagsrummet och förbinds snyggt av en rund köksö där man även kan sitta kring. Det blir perfekt för oss som båda älskar att laga mat tillsammans och med barnen. Nu har vi äntligen mycket yta att samsas kring. Ett superplus är att vi kommer att ha diskmaskin,tvättmaskin och torktumlare!! Fredsmäklarna i hemmet!

Ja vad mer kan jag säga än att jag befinner mig på livets topp och är superlycklig!! Det är nästan svårt att smälta allt – men å andra sidan är det en underbar karamell att låta smälta långsamt…

Älskar er! <3

Ödmjukhet.

Bär på funderingar vad gäller ödmjukhet. För visst är det såsom den där hjärnforskaren jag lyssnade till på tv i helgen, hon som sa att att vi i Första hand är känslomänniskor och i Andra hand tänkare. Först Känsla, sedan Tanke. Eller ännu vackrare som Björn Ranelid sa: ”Stranden jag och stranden du och dessemellan Havet Evighet…” Detta hav av känslor som är så komplexa att vi många gånger väljer att misstolka och visar dem ingen som helst förståelse.
För att vi inte vill ta oss tid, utan är snabba att döma ut både oss själva och andra. För att vi är bångstyriga och vill inte erkänna att vi kan vara svaga och små ibland. Kanske för att vi lever i ett samhälle där vi finner stor intolerans gentemot svaghet och litenhet. Nej, för i detta livet ska man vara självständig, stark och oberoende av allt och alla!! Detta enorma hav av känslor blir då plötsligt ett hotande mörkt monster som vi fasar för och för att tillslut drunkna i.
Men jag klandrar varken mig själv eller någon annan för detta. För vem lär oss egentligen att visa ödmjukhet? Är det inte livet själv som lär oss detta? Genom alla våra fall, våra svåra stunder, våra svarta dagar…? Är det kanske så att vi måste tumblas omkring i livet, möta alla dessa svårigheter, drukna i våra egna rädslor – för att någon dag förhoppningsvis lära oss att visa och känna ödmjukhet.

Ge dig själv en paus, ett andrum av stillhet och kärlek. Låt dig själv bara få vara, utan att döma eller kritisera. Varken dig själv eller andra omkring dig.

I mina tankar.

En styrkelåt till mina fina vänner som behöver extra mycket kärlek just nu, Jeanette, Henrik, Andreas – ni finns i mina tankar och mitt hjärta. Jag finns här för er, alltid!

Kramen.

En hyllning till livet.

Igår kväll när jag låg i min säng för att sova, låg jag och tänkte på hur lycklig jag är. Vad mycket jag har att vara tacksam för. Jag rabblade upp i mitt huvud hur mitt liv idag ser ut, vad det innehåller och vad jag får känna. Det är stort! Jag är stolt mamma till världens goaste och vackraste barn. Jag är stolt syster till världens bästaste syster yster. Jag är stolt dotter till världens bästa mamma. Jag är stolt flickvän till världens underbaraste man. Jag är stolt vän till underbara vänner som förgyller mitt liv. Jag är stolt över den jag är och jag har lärt mig att älska mig själv med alla mina brister och svagheter. Jag har ett arbete som jag gladeligen går till varje dag, för det jag gör känns meningsfullt. Jag har idag ett hem som känns harmoniskt och tryggt. Jag har hälsan med mig och känner mig starkt och frisk. Jag står med båda mina fötter långt ner i myllan och där står jag stadigt. Ibland svajar jag till och det blir något turbulent runt mig. Men idag så känner jag mig så pass trygg med mig själv att jag vet att jag kommer att klara mig och kommer ur det ännu starkare.

Detta är en hyllning till livet. Till livet när den är som bäst. Till livet som jag fick i gåva och som jag förvaltar så gott som jag kan. Jag känner stor ödmjukhet inför mitt liv och allt som den har givit mig. Jag känner stor tacksamhet inför detta liv som format mig till den människa som jag idag är. Jag vågar älska och jag vågar leva. Jag inser värdet av allt detta och vill genom dessa ord ge min hyllning till livet. Jag är din ödmjuka tjänare och lovar att förvalta alla mina dagar med stor omsorg. Jag tar ingenting för givet och jag lovar att fortsätta ge mig hän och våga visa mitt hjärta för omvärlden. Det är det enda rätta vägen för mig. Min livsväg. Mitt liv.

Kramen.

I glädje och i sorg.

Inatt sov jag oroligt, drömde en massa och sista drömmen var en riktig mardröm. Allt jag är rädd för fanns samlad i en och samma drömbild. En hög kajkant, ett mörkt kallt och oändligt hav under mig. I vattnet låt två super superlånga ormar och bara väntade på att få sitt byte, mig givetvis. Vaknade ur denna dröm och kände hur ångesten tog tag i mig och pulserade ut sina ångestångor ut i mitt blod. Jag gick in till min älskling som låg i vår säng, själv sov jag halva natten inne hos Miranda, detta eftersom Mirabel intog plats i vår säng. Orättvisa ni vet Jag kröp intill honom och försökte slappna av. Det var svårt men med all den kärlek han alltid lyckas förmedla till mig så kom så tårarna till slut. Dessa förlösande tårar i kombination med min älsklings genuina kärlek och förståelse för en varelse som jag. Han har verkligen förstått att jag är i behov av mycket ömhet, kärlek och närvaro. Det är vi givetvis alla i behov av, även om vissa människor inte vill kännas vi detta. Utan ska agera starka och aldrig visar sig svaga. Tro mig en sådan person har jag också kunnat vara. Men med honom så varken kan jag eller vill jag. För äntligen har jag mött en man i mitt liv som inte dömmer mig, som inte ställer massa krav utan bara älskar mig precis för den jag är. En varelse som jag som kan bli oerhört svag och liten när ångesten tar över och sorgen väller ur mig.

Tack fina älskade för att du finns hos mig i både sorg och i glädje. Alltid vid min sida. Du och barnen är mitt allt!

Nu sitter jag här med en rykande kopp kaffe vid min sida och bara njuter av att åter ha en underbar dag framför mig – tack vare dig och din kärlek!!

En fin låt till dig!